|
FLER
RECENSIONER
| |
|
|
[Publicerad
2003-03-29]
|
 
Konstens material kan vara vilket som
helst, tydligen. Konstnärerna Tore Nilsson och Steven
Dixon har gjort något både spännande och meningsfullt av
pepparkakor på Länsmuseet. Och här äter de
också... |
| Gubbar smaskar på gummor
Länsmuseet har förvandlats till pepparkakeland •
Kryddiga dofter och ett myller av bruna figurer
Pepparkakor kan alla ha en
mening om. Så har konstnärerna Steven Dixon och Tore Nilsson
kanske tänkt och bakat 780 gummor och gubbar och förvandlat en
kortvägg till en kakvägg i Länsmuseets projektrum.
Pepparkakorna hänger i tretton raka rader, ett myller av
figurer i tre olika färger utifrån tre olika recept - förutom
de vanliga är det citron- respektive chokladpepparkakor. Är
detta konst? tycks eka från museets strama salar som svar på
den kryddiga doften.
Förvisso. Steven
Dixon och Tore Nilsson har, lärare som de är på Konsthögskolan
i Stockholm, gjort en intelligent utställning, som utan
synbarlig ansträngning flätar samman många av samtidskonstens
teman.
UTSTÄLLNINGENS kakvägg är en upplevelse
för den som gillar upprepningen, temat med variationerna.
Ingen figur är en annan lik. En del kakor har små skador,
andra är lite tjockare, somliga mörkare och några nästan
perfekta. Ändå är de komna ur en given form.
Kanske vill konstnärerna mot denna kak-
och folksamling diskutera den gen-eufori som ideligen påstår
att vi har gener för allt - från autism till öronsus. Men det
personliga ligger i avvikelsen som är vårt öde, kanske
livsupplevelsens kärna.
Men här finns
mer att upptäcka. På väggarna hänger foton av de krossade
pepparkaksgummorna Ingefära, Kanel, Kardemumma och Nejlika.
Deras mått är den svenska normalkvinnans 174 centimeter.
De söndertrasade kvinnorna för tanken
till hur kvinnan skildrats i konsten genom tiderna, hur den
manliga blicken naglat fast henne, något som feministiska
konsthistoriker övertygande analyserat. Denna blick har satt
sin prägel på båda könens uppfattning om kvinnan - se bara på
reklamen!
Bakom de smärtfyllda smulorna
anar man också den manliga knytnäve som ödelagt ett oändligt
antal kvinnoliv och relationer. På en annan vägg finns ett
foto av en glänsande pepparkaksform med titeln "Och med endast
ett tunt lager metall mellan kroppen och världen", ett bidrag
till diskussionen om människans bräckliga form, hennes tunna
skal.
KONSTNÄRERNA Steven Dixon och Tore
Nilsson tycks hylla tanken att varje människa är konstnär och
att konstens material kan vara vilket som helst. Den som ser
sig som konstnär kan närma sig bakandet, liksom allt annat,
med andra ögon. I två monitorer kan vi se detaljer ur
pepparkaksbaket i närbilder och i mycket långsamt tempo. Det
visar hur upplevelsen kan vidgas.
Pepparkaksdoftens kryddor är
konstnärernas referens till Gävle. Numera bereds inga kryddor
i stan och inte har doftsjoken från Alderholmen bevarats på
museet, men utställningen för oss tillbaka, precis som
dofterna tar oss tillbaka till mamma och ett kök i en annan
tid. Mitt på golvet ligger i projektrummet ligger också en
mammagestalt i form av en jättepepparkaka bakad av infravärme
på plats, ett slags hommage till modern, en förhistorisk Venus
i köket.
Detta utan ironi, men med
kärlek.
|
|
Arbetarbladet AB,
Box 287, S-801 04 Gävle, SwedenTel:
026-15 93 00 (+46 26 15 93 00), fax: 026-18 52 70 (+46 26 18 52
70)
Ansvarig
utgivare: Sven Johansson. All kopiering av texter, bilder
eller grafik
är enligt upphovsrättslagen
förbjuden.
| |
|
|
|
|
